Jag skriver egentligen massor..

..men jag raderar allt innan jag publicerar det.

Fin i håret

 

 

Dagens filé(er)

Internet är så jävla tråkigt.

I wanna rock!

Var och tittade på en replokal idag med en kompis som jag ska ha band ihop med, det var asnajs. Fanns flera replokaler man kunde boka utrustade med många instrument, inkl. en akustisk bas jag länge velat prova att spela. Jag blev väldigt pepp. Det fanns t.o.m musikstudio man kunde gå kurs i att använda. Den här gången ska jag prova att sjunga, men jag kommer nog inte kunna hålla mig borta från basen helt och hållet. Jag hoppas på att få i ordning min kontrabas i framtiden också. Jag är pepp och vill riva igång nu! Men vi ska ses igen nästa tisdag för att gå igenom lite tekniskt sen är det bara att köra! Wehu!

Ja, just det ja.. Det är juh Alla Hjärtans Dag idag! En av mina favoritdagar! <3

Den vita duken 2

Jag fick ett set penslar, en palettkniv och en helt ny canvasduk av morsan med mig hem till Göteborg. Vi hade suttit i hennes ateljé hemma i Dalsland där hon visat mig olika tekniker att använda färg och pensel på. Vi målade ett äpple och ett ansikte, vi utbytte kunskap och idéer, vi lyssnade på varandra. Jag har funderat ett tag nu om jag kanske inte ska sluta vela nu, om jag kanske inte ska inse att det här är meningen att jag ska hålla på med.

I tidig ålder stod det klart att jag hade fallenhet för proportion, färg och form. Jag såg det vackra i världen och det hemska. Jag såg det vackra i det hemska och vice versa. Energin och ljuset jag hade inom mig strömmade ut genom mina händer. Men ju äldre jag blev desto mindre började jag ta det på allvar, desto mindre började jag ta mig själv på allvar. Det fanns liksom ingen anledning. Flera teckningar om dagen blev en teckning om året. Min oas hade sinat. Nu sitter jag här, 25 år, och gräver i sanden. Solen bränner, nätterna är frusna och inte en själ på tusen mil. Äntligen har jag nått fuktig sand.

Jag satt på spårvagnen med min canvasduk i knät och stirrade på den vita ytan. Jag hoppades på att få se färger och former dyka upp så jag bara kunde sätta igång och köra hårt, saken är biff! Men allt jag såg var min egen reflektion i skyddsplasten, hur skuggorna kastade från lyktstolparna flög över duken när spårvagnen gled förbi. Jag och skuggor. Skuggor och jag. Skuggor. Jag. Same shit, different perspective? Min duk, mitt liv.  Helt vit och tom, redo att fyllas med färg och form.  Ljuset inom mig ska lysa upp mitt liv.

På vita duken

fin

Coo Coo Cachoo!

 

Så här går det när man bestämmer sig för att ta tag i sitt liv.

 

I choose to löööööve..

Change will come

U bet.

Krig är vackert och döda är kul

Jag tror inte att det ligger i människans natur att döda andra människor. Jag tror inte på att våld löser problem, våld för mig är ett tecken på svaghet, bristande i intelligens och självkontroll. Jag kommer aldrig rättfärdiga krig eller dödsstraff.

Men av någon vriden anledning tycker jag det är vackert på ett sätt. Det tar fram sidor hos människor vi vanligtvis blundar för. Det visar på att människan inte är den perfekta varelsen på jorden som vi vill uppnå, en slags utopisk uppfattning. Vi är djur, vi är naturen, vi är universum, vi är moder natur. Det innebär att vi har både bra och dåliga sidor. Många tror att om vi alla bara tänkte på ett annat sätt så skulle allt lidande sluta. Men det kommer det aldrig göra. Det är bara att gilla läget och koncentrera sig på våra goda sidor istället.

Många avskyr människan för att hon för med sig så mycket lidande och förstörelse. Men då glömmer man bort alla goda saker hon för med sig också – kärlek, glädje, skönhet, liv, samhörighet, utveckling. Jag tror att det gäller att välja vad man tycker – jag kan välja att hata människan för allt ont och skita i det goda, eller så kan jag välja att älska människan och blunda för det onda. Det jämnar ut sig i slutändan vilket sätt man väljer ändå.

Så varför slösa vår helt meningslösa tid på jorden genom att hata och må dåligt när man kan älska och vara lycklig? Det blir juh lite roligare då, inte så stressigt, grått och ångestigt. Ignorance is bliss, kanske du tänker, men det är inte det jag talar om. Man ska vara öppensinnad och nyfiken – men då ska man se ALLT, både det goda och det onda, och sedan välja sida. Jag väljer den goda, färgglada, kärleksfulla synen på människan. Fan vad krystat det blev då.

”Jah, Hallo?! Where ist mein pizza?”